HÃ¥llbar utveckling

I EU och Sverige finns policys för hur vi som union och nation ska agera för att driva fram en hÃ¥llbar utveckling. Policys för hÃ¥llbar utveckling har ocksÃ¥ tagits fram pÃ¥ kommunala och regionala nivÃ¥er. I Brundtlandkommissionens rapport VÃ¥r gemensamma framtid (1987, Världskommissionen för miljö och utveckling, FN) definieras hÃ¥llbar utveckling som ” en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. I rapporten görs en indelning i ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter av hÃ¥llbar utveckling. Rapporten lÃ¥g till grund för FN:s fortsatta miljöarbete och de världstoppsmöten som kommit att handla om miljö och hÃ¥llbar utveckling. Tanken om en hÃ¥llbar utveckling finns även som mÃ¥l i Sveriges lag. Miljöbalkens (MB) övergripande syfte är att främja en hÃ¥llbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. MB ska tillämpas sÃ¥ att Ã¥teranvändning och Ã¥tervinning samt annan hushÃ¥llning med material, rÃ¥varor och energi främjas sÃ¥ att ett kretslopp uppnÃ¥s. Förnyelsebara energikällor ska användas i första hand.

För att kunna skapa ett ekologiskt hållbart samhälle krävs förnyelsebara energikällor som kan tillgodose vårt energibehov om vi ska kunna leva efter samma standard som vi gör idag. Därför arbetar Sveriges regering och EU med att ta fram mål för förnyelsebar energi och utöver Miljöbalken har vi i Sverige idag 16 miljömål för att säkerställa människors och miljöns välmående och en hållbar utveckling.
För att säkerställa att människors hälsa och miljön skyddas varaktigt har regeringen också möjlighet att meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljö. Sådana föreskrifter kallas miljökvalitetsnormer (MKN). Miljökvalitetsnormerna får föreskrivas för hela landet eller för vissa geografiska områden och anger föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara eller som miljön och naturen kan belastas med utan fara. MKN kan anges för en viss angiven tidpunkt, under en eller flera tidsperioder, förorenings- eller störningsnivåer som ska eftersträvas (som inte ska överskridas eller underskridas) samt högsta eller lägsta förekomst i naturen. När myndigheter och kommuner prövar ansökningar för miljöfarlig verksamhet och vid planering för planläggning ska de säkerställa att MKN uppfylls.